Hälsa 

När jag tränar tystnar allt

Debatten kring träning har hållit på i evigheter. Det har diskuterats fram och tillbaka om när man bör träna, hur man bör träna och så vidare. Om man inte tränar måste man försvara varför, om man tränar på ett visst sätt och inte ett annat måste man förklara varför. Kommentarer från vänner, familj och främlingar tar aldrig slut.

Jag har alltid tränat. Ända sedan jag var liten och spelade innebandy, hockey, golf och fotboll. Träningen har varierat genom olika perioder i livet, som den gör. Under många år tränade jag nästan inte alls, trots att jag tycker det är kul. Kommentarerna från de runt omkring mig, kanske speciellt från de som egentligen ville mig väl, hade gjort att jag hade glömt bort varför jag tränade.

”Allt jag hör är musiken från mina hörlurar och allt jag känner är musklerna som spänner sig under övningarna.”

Min kropp har alltid varit större än vad samhället tycker att den borde vara, och jag har fått mer eller mindre elaka kommentarer som har förklarat det för mig. Någonstans på vägen blev träning lika med att gå ned i vikt. Personer som har försökt använda viktminskning som motivation för träning vet att det inte håller i längden. Min mamma, som också har kämpat med träning och vikt, har istället hittat en annan syn på det. Hon tränar för att hon mår bra efteråt. Hon orkar mer i vardagen. Jag håller med om att det låter som en betydligt mer hälsosam och uthållig strategi. Men jag och min mamma är olika. Till skillnad från henne kommer jag inte ihåg hur det känns efter ett träningspass. Jag vet att jag orkar mer i vardagen när jag tränar, men jag kommer inte ihåg hur det kändes när jag inte tränade. Jag kan inte använda det som motivation till att träna, att jag kommer må bättre efteråt, för jag kommer inte ihåg det. Och soffan får för stunden mig att må väldigt bra, förmodligen lika bra som träning…

Under de senaste åren har jag upptäckt vad jag behöver för att träna. Hur jag behöver tänka. Min vardag är tuff. Allting jag gör måste jag göra manuellt. I min hjärna är det alltid miljontals tankar som flyger runt och tävlar om min uppmärksamhet. När människor runt omkring mig går på autopilot måste jag hela tiden tänka och koncentrera mig för att lyckas äta, klä på mig och borsta tänderna. Vardagslivet kräver så ofantligt mycket mental energi. Men inte träningen. När jag tränar är det tyst i mitt huvud. Allt jag hör är musiken från mina hörlurar och allt jag känner är musklerna som spänner sig under övningarna. Världen kräver inte längre så mycket mental energi av mig. Jag kan fokusera helt på det jag gör. Att få en timme där min hjärna är tyst, där allt flyter på utan att jag behöver koncentrera mig så hårt att jag blir utmattad, det ger mig inte bara motivationen att gå och träna, det gör att träningen blir höjdpunkten på min vecka.

Related posts