Campus Kultur 

Tio veckors praktik men minnen för livet

Victoria Balika, 21, läser Internationellt Arbete vid Jönköping University och har alltid drömt om att göra skillnad “på riktigt”. Hon såg sin chans när de erbjöds att genomföra sin praktik utomlands och bytte i tio veckor ut sin trygga vardag mot ett liv i ett av världens fattigaste länder – Moçambique.

Det är svårt att föreställa sig den afrikanska vardagen som mötte henne när vi träffas i hennes lägenhet. Runt henne studsar hundvalpen Zelda som hennes sambo hämtade hem medan hon var borta, och trots att hon bara varit hemma i Sverige i två veckor vill hon ha Balikas fulla uppmärksamhet.

Hon arbetade för organisationen Alfalit som jobbar för att bekämpa analfabetism och som även hjälper kvinnor, som är den mest utsatta gruppen i samhället, att starta upp egna företag och verksamheter. I sitt arbete fick hon möjlighet att förstå hur organisationen är uppbyggd och kunde hjälpa till med det bästa – det var allt ifrån att leta nya donationer till att skriva texter till deras nya hemsida.

Kvinnor bortprioriteras

Tillsammans med organisationen åkte de dessutom ut till landsbygden där kvinnorna är som allra mest utsatta. Hon berättar att flickorna inte prioriteras alls utan att det ofta bara är pojkarna som får gå till skolan och få en riktig utbildning.

– Det var tydligt att det var männen som bestämde, en kvinna får ingen respekt förrän en annan man talar för henne, förklarar hon. Man lyssnar inte på kvinnor på samma sätt.

En kvinna får ingen respekt förrän en annan man talar för henne.

Aborter är inte tillåtna och straffas med fängelse, vilket leder till att många dör i olagliga aborter. Det anses dessutom vara värre om en kvinna får HIV än om en man får det. Balika berättar om när en av hennes kollegor sa att hon kunde hjälpa honom hitta en svensk fru så att han kunde ta sig till Europa, varpå hon ifrågasatte att han i så fall skulle ha flera fruar. Han ansåg det vara väldigt fel av en kvinna att ha flera män men fullt normalt för en man att ha flera fruar. Det var inte förrän Balika frågade varför kvinnan skulle nedvärderas på det sättet som han fick sig en tankeställare.

– Det speglas väldigt tydligt i hela samhället att kvinnor bortprioriteras redan från födseln. Trots att dessa program finns till för att hjälpa kvinnors förutsättningar är det många som inte kan komma till klasserna för att de måste vara hemma och laga mat till sina män.

Victoria Balika och studenter vid en av Alfalits skolor. Foto: Victoria Balika

Korruption finns överallt

Även korruptionen i landet är stor, något Victoria Balika fick lära sig den hårda vägen. Det var när hon skulle förnya sitt visum som de påstod att det inte var giltigt, trots att hennes vänner var där med exakt samma visum. Det hela slutade med att hon både fick betala både böter och för ett nytt visum – två gånger. Totalt köpte hon tre stycken visum för en summa på över 7000 svenska kronor, något som enbart kunde betalas med kontanter. När hon skulle få ett nytt visum för sista gången var det bara några dagar kvar tills hon skulle resa hem igen, men då visumet skulle ta över en vecka att få klart skulle detta innebära böter en tredje gång. Då togs hon in i ett privat rum där en man förklarade att de kunde ha det klart nästa dag om hon gav honom pengar.

– De kunde alltså egentligen få det klart på mycket kortare tid än vad de först sa till mig. Det är ofta som man måste förnya sitt visum eller har “fel” visum och ska resa vidare inom en vecka, då måste man betala dem en extra summa för att få det klart snabbt så att man slipper böter. Det är mycket tricks, även när vi var på flygplatsen fick vi ge personalen pengar till “vatten” för att få igenom våra saker genom kontrollen, berättar hon.

Även hennes kollegor kunde ibland lägga kommentarer om hennes pengar, i tron om att hon skulle kunna hjälpa dem ekonomiskt. Hon förklarar att de inte förstod att hon var student och inte hade mycket pengar över till annat, och berättar om den gången en utav dem ville att hon skulle ge honom hennes iPhone och köpa en ny.

– Jag försökte förklara att den var på avbetalning och att jag inte har så mycket pengar att lägga, oavsett hur gärna jag vill hjälpa dem. Det tog ett bra tag innan dem förstod att vi faktiskt hade lagt ner alla våra sparpengar på att ens ta oss till Moçambique.

Alfalit hjälper utsatta kvinnor att lära sig läsa och skriva och ger dem ekonomiskt stöd och kunskap till att kunna starta egna företag och verksamheter. Foto: Victoria Balika

Livet efter praktiken

Sedan hon kom tillbaka till Sverige har hon börjat uppskatta de mest enkla saker som de flesta av oss tar för givet, så som el och rinnande vatten som dessutom är varmt. Varje söndag stängdes både el och vatten av för underhåll i hela staden, så då gällde det att ha laddat mobilen i förväg. Det var nämligen med hjälp av mobilen som hon kunde ha kontakt med sina vänner och familj som var kvar i Sverige.

– Jag uppskattar alla runt omkring mig på ett helt annat sätt nu. När vi var ute på landsbygden en dag mötte vi tre olika begravningar och min handledare kände alla tre avlidna. Alla var unga, jag tror den yngsta var i 20-årsåldern. Det är så vanligt med unga dödsfall där nere och det vet man ju egentligen redan, men det blev så verkligt när han kände allihopa. Det är jobbigt att föreställa sig, tänk om det hade varit ens egna partner eller vänner.

Hon funderar en stund och tillägger sedan:

– Något annat jag saknade i Sverige är att du får respekt oavsett om du är man eller kvinna. Det är klart att jag vill att det ska bli bättre här också, men det är redan väldigt mycket bättre än vad det är i Moçambique. Det jag har sett där nere får mig att vilja göra skillnad, jag fick en helt ny motivation till att fortsätta att arbeta för jämställdhet, som ju faktiskt är det jag brinner för.

Matilda Söderström

Related posts